Vår första topptur i Åre

”Vi börjar med något superlätt så vi inte avskräcker barnen” sa jag till Fredrik innan vi åkte hemifrån på morgonen. ”Och glöm inte packa gifflarna, vi måste ha mutor!” Det kändes som en rimlig plan ändå för jag har föreställt mig ett ganska ambitiöst antal toppturer det kommande året. Och i min fantasi skulle det vara utan några större missöden så det var viktigt med en bra start. Efter en dryg timme med övervägande brant stigning och rejält pulspåslag insåg vi att vi nog hade blandat ihop lederna och inte tagit den lätta turen ändå. Men, som de kämpar barnen är, preppade med blåbär plockade längs vägen, många kryss på den hemmagjorda bingobrickan och med ett löfte om pannkakor på toppen så traskade dem strongt på.

1,5 timme efter start nådde vi till slut Totthummelns vindskydd, 826 meter över havet. Med pannkakssmeten i termos fixade Fredrik en välförtjänt lunch i sann outdoor-manlig-känsla på trangiaköket med en Norrlands som han hade smugglat ner i ryggsäcken.

Sen är det ju det här när man inte riktigt vet vad som väntar bakom hörnet när man är på nya ställen, eller över krönet i detta fallet. Vindskyddet var ju praktiskt och det var skönt att det fanns en bänk och bord att sitta och äta vid. Men nästa gång väntar vi med att grädda pannkakorna tills vi kommer till den riktiga toppen. Det var ytterligare 200 meter rakt upp men värt varenda meter. Det är det här jag triggas av. Utsikterna! Vyerna! Naturen! Damn! Det är så vackert att jag smäller av, varenda gång. Och jag kan inte fatta att jag ska få kalla det här hemma. Nyp mig.

Totthummeln runt som vi gick är ca 6 kilometer lång och har en stigning på 420 meter. Det är led nummer 213 och startar från Fjällgårdens hotell och dit kan man ta sig antingen genom att gå upp från Åre by eller ta den gamla bergbanan upp. Av samma anledning som vi hade tänkt ta en kortare tur så valde vi att ta bergbanan upp för att spara på lite krafter. Barnen tyckte att det var spännande men jag kan inte säga att jag tycker att det var värt de dryga 350 kronorna vi betalade. Därför kändes det lika bra att utnyttja returbiljetten som ändå ingick och åka ner efter turen också men först unnade vi oss en välförtjänt glass och dricka på Fjällgårdens uteservering.

Allt som allt en mycket trevlig topptur som jag gärna gör igen.